Hard Time
Det är måndag & jag känner mig trött, lite smått förstörd & nära till gråt.
Kanske för att natten till idag väckte minnen som jag hade hoppats på att slippa behöva uppleva en gång till.
Klockan är runt 02:45 när jag väcks av den fruktansvärda drömmen som för bara 1 år sedan var verklighet.
Ögonblick av hur du knuffar in mig i vardagsrumsbordet, väggen, dörren & därefter ner på golvet.
Hans starka händer som greppar ett bestämt & hårt tag om mina armar & min hals som sedan efterlämnar röda märken.
Hoten om att du ska ge mig så mycket stryk att jag hamnar på sjukhus & därefter otroheten.
Klockan är 14:57, jag dricker en klunk odrickbart kaffe, slår tankarna ifrån mig & kollar ut över ett regnigt Vimmerby.
:(