Hur det blev vi. Del 1.
Jag reflekterade inte särskillt mycket kring vad som hände mellan oss.
Vi pratade i telefon tills klockan slog alldeles för sent.
Vi lärde känna varandra, en tråd i taget tills det bildade en hel väv.
Dagar & veckor gick & jag insåg att vi alltid hade koll på vad som hände i varandras liv.Jag drogs som en magnet till dig.
Som om jag hade en omedveten Fredrikradar inbyggd i mitt system.
Det blev April & någonstans på vägen insåg jag hur pass mycket du verkligen betyder för mig.
Jag skulle kunna berätta om hur svårt det blev att andas normalt när du lutade ditt huvud mot min axel den där gången i soffan...
Eller hur en ny hand kändes som gjord för att hålla i min.
Eller hur jag kom på mig själv med att tänka på dig så förskräckligt ofta.
Åh så underbart vackert!